If you can't live without me, why aren't you dead yet

Ännu ett inlägg som kommer börja med att jag är less. För det är jag. Jag är förjävligt less. Och mest på mig själv. Jag har lurat mig själv till att känna saker som jag verkligen inte alls känner.
Dags att ta tag i det här nu. Kärlek är en kompliserad sak. Kompliserad och förjävlig.

Det jag önskar mig mest av allt är någon att krama och någon som kramar tillbaka om nätterna. Någon som vill ligga bredvid mig när jag sover och bara vänta på att jag ska öppna ögonen igen. Någon som får mig att känna mig speciell. För det är jag, och jag förtjänar att känna mig unik också. Det är inte bara något som jag önskar mig utan det är något som jag behöver också. Jag behöver någon i mitt liv som lyser upp tillvaron med ett leende.
Satan vilken deprimerande blogg jag har...
Enjoy this instead of reading that.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0