rebecka djerf

Hej bloggen. Idag blev jag kär. Ville bara berätta det.

klicka på bilden.

Januari
Året började rätt tråkigt. Människor i min närhet mådde dåligt och jag visste inte vad jag ville göra av mitt liv riktigt. Jag åkte iväg till Haparanda med IFK Umeå och hade en trevlig helg med friidrott och gick runt i en enorm godisbutik. Jag fikade med tjejerna innan jag fyllde år och samma dag skedde den största förändringen i mitt liv på 2 år. Efter 2 år tillsammans med Felix var jag nu singel. Det var nog det bästa som kunde hända mig vet jag nu. Just då var det jobbigt att vara ensam. Fyllde 17år och kände bara "vilken onödig ålder"



Februari
Livet flöt på och släkten från Stockholm var hos oss. Lekte i snön med Oskar och köpte GitarHero till PS2. Man kan väl säga att jag blev en riktig nörd och satt mest och spelade då jag inte orkade umgås med människorna som verkligen brydde sig.



Mars
Åkte upp till Rusksele (Lycksele) för första gången på mycket länge. Kändes skönt faktiskt och lärde känna släkten lite bättre känns det som. Maja växte och hon kom ihåg en och ville leka så det var trevligt. Umgicks mycket med Victoria och på så sätt fotades det mycket också. Höll även till i slalombackarna rätt mycket. Stod på slalomskidor för första gången i mitt liv. Första varma vindarna började även smyga sig på.



April
Solen fortsatte ligga på och snart kom gräset fram. Brunt och jävligt men fortfarande skönt. Snön fanns dock kvar ett bra tag. Även denna månad umgicks jag mycket med Victoria och även en del med My. Träffade även Ronja och Millan för första gången sedan Millan föddes och gisses så gullig unge. Jobbade även en del på Emmaus. Spenderade så mycket tid som möjligt utomhus och solade för att kunna mäta mig med alla andra i slutet av sommaren och livet lekte.



Maj
Åkte upp till Rusksele för att vara där på valborg. Åt grillat för första gången under året. Kollade väldigt mycket på fotboll och spelade även själv en del gånger. Mitt knä jävlades med mig och blev rätt förbannad. Träffade Connie lite mer och det var hur trevligt som helst. Vi träffades och fikade och solade några gånger för att få en snygg färg. Grillade på kvällarna och blev tillsammans med Adam.



Juni
Tivolit kom till stan och spenderade några dagar där med flera olika personer. Åkte dock inget pga min höjdskräck. Lite surt men sånt är livet. Vi hade klassensdag och åkte buss ut till vår elevhandledare där vi njöt av solen på landet och grillade. Skolan tog slut och jag firade midsommar hos morfar med släkten. Åt jordgubbar i SF-parken med Emmy och enbart njöt. Umgicks en del med Adam och började sommarjobba för IFK Umeå. Kameran gick även sönder under jobbet.



Juli
Fortsatte att grilla på kvällarna och hade jätte trevligt med Victoria och Mathilda på Bölesholmarna. Satt där från dag till natt nästan och pratade om allt och inget. Firade My's 16års dag i hennes stuga med en hel hög trevliga tjejer. For även till Norge i slutet av månaden.




Augusti
Var i Norge de första dagarna har jag för mig. Har inte så mycket minne från augusti men jag var ute en hel del i alla fall. Umgicks med vännerna och pojkvännen och kände att livet var helt okej. Tror även att det var här det tog slut mellan mig och Adam och livet kändes lite tyngre men återhämtade mig rätt snabbt. Skolan började om.



September
Härifrån har jag verkligen inga minnen. Vi fotade en hel del på skolan bara och jag var redan less på skolan.. Tror även att det var här eller i Augusti jag bröt kontakten med en person vars vänskap jag tydligen inte förtjänade.



Oktober
Jag fick en ny kamera. Så otroligt skönt. Trodde att livet aldrig kunde bli sämre för tillfället men ack så fel jag hade. Färgade håret rött och var ruskigt nöjd med det. Åkte även buss till ersboda för att köpa billigt godis. Halloween kröp sig på och den kvällen tillbringades med många bekanta människor från bland annat ersboda, stan, teg och byar utanför umeå. Grät mig till sömns de sista dagarna på månaden efter att ha förlorat en vän.



November
Grät mig till sömns flera nätter här också. Tillslut kom det inga tårar och livet kändes tungt. Började ta tag i allt och försökte leva med vetskapen om att livet hade förändrats. Ville verkligen gilla en speciell person men det visade sig att jag verkligen inte kan bestämma över mina känslor. Åkte ned till Stockholm med buss tillsammans med familjen för att köpa en bil och for sedan vidare till Ikea. Kunde inte sova på nätterna och fick en natt för mig att klippa lugg. Ville helst bara sitta hemma men umgicks mycket med människor från klassen i alla fall.



December
Umgicks mycket med människor i klassen här också. Livet blev lättare och jag träffade några helt fantastiska personer igen och lärde känna dem bättre. Gick på stan och köpte alla julklappar rätt tidigt. Hade en helkväll med Victoria och Mathilda och bakade och skrattade. Träffade även My efter ett bra tag. Julafton dök upp och ingen julkänsla fanns. Blev dock helt okej i alla fall.




Nu
Väntar på Nyår och har ingen aning om vad det ska bli då. Hoppas på att hinna med både My och tjejerna och Victor och alla andra. Hoppas på att det ska bli riktigt mycket snö så att alla backarna öppnar i Bygdsiljum så att det blir slalom på lovet. Längtar tills imorgon så det ska bli shopping för hela slanten. Och det som jag mest av allt vill ha är ett bättre 2010 än vad 2009 har varit.

Kort sammanfattat så har jag lärt mig en hel del av året. Både om mig själv och om andra. Jag har brutit kontakten helt med en person som fanns i mitt liv väldigt länge och som hade en stor plats och jag känner att jag aldrig vill ha tillbaka personen i mitt liv. Har aldrig mått bättre än jag gör utan denne. Inte världens bästa år så 2010 har alla chanser i världen till att bli bättre.

Jag ligger nu i min säng och läser senaste nummret av Cosmopolitan. På sidan 58 fann jag det som behövs mest av allt i mitt liv just nu. "26 sätt att nystarta". Det är vad jag tänker göra nu till 2010. Året har verkligen allt framför sig för att bli så jävla mycket bättre än 2009.

Det jag ska börja med på denna lista med totalt 26 punkter är nummer 2. "Skriv ner ditt största orosmåln i livet just nu. Skriv sedan 10 lösningar på det - stora som små. Du behöver inte lösa det just nu, men att du funderar konstruktivt i stället för att bara oroa dig är en bra början."

Och det jag oroar mig mest för är att jag är kär i kärleken.
För att inte vara det tänker jag:

1. Inte ta första bästa person.
2. Träffa många nya personer.
3. Lära känna nya personer.
4. Tänka innan jag gör något.
5. Försöka klara mig utan någon annan.
6. Börja leva för mig själv och inte för någon annan.
7. Känna efter vad som är bäst för mig.
8. Skaffa en hobby.
9. Forget about the shit I've been through
10. Lita på folk.

Hjälp mig att klara detta genom att påminna mig. För ni som känner mig vet att jag kommer behöva det!

Hejsan. Jag vet inte varför min kropp känner sig överlycklig medan mitt huvud bara hänger. Konflikten innuti mig blir inte bättre med tiden märker jag. Jag önskar att alla bilder försvinner när jag blundar. Försöker gång på gång men såfort jag sluter ögonen är bilen där igen.

Jag kan inte skriva riktigt heller. Det har tagit mig ca 13 minuter att skriva detta och få det rätt. Känner att jag inte kan lägga upp ett inlägg som det ut som mina msn-konventioner. Ingen skulle förstå någonting. Inte för att man gör det annars heller men. Nu ska jag dra mig ut i snöiga umeå tror jag med musik i öronen. Ha en härlig onsdagskväll.

Jag gillade inte dig
Jag hoppades att jag gillade dig
Jag ville gilla dig
Jag ville glömma honom.

Förstår nu varför allting har blivit som det är. Och jag förstår att ni har haft rätt hela tiden. Det här är första och sista gången jag erkänner det. För nu letar jag upp någon ny som jag kan glömma honom med.
Förlåt. Men det blir aldrig bra när det kommer till kärlek för mig...
Önskar att jag kunde glömma bort de saker som gör att jag vill glömma honom. Eller i alla fall erkänna att det inte spelar någon roll...

Som några av er kanske minns så skrev jag för några dagar sedan att jag och Victor tänker likadant. Låter det här förklara vad som hände nyss.

I know I don't know you 
But I want you so bad 
Everyone has a secret 
Oh, can they keep it?
Oh no, they can't 

Jag vaknar upp av att hjärtat slår 14 extra slag per minut och är varmare än jag någon gång varit tidigare. Och det konstiga var att jag var så mycket lyckligare än jag varit de senaste veckorna. Det logiska skulle ju vara att jag var helt vettskrämd för att jag drömt en mardröm, men nejdå. Det var den finaste dröm jag någonsing haft tror jag. Synd bara att det kommer förbli en dröm.

Föresten, imorgon är det begravning. Jag ska sitta i skolan då och tvinga människor att vara runt mig hela dagen för att orka med allt.

Ännu ett inlägg som kommer börja med att jag är less. För det är jag. Jag är förjävligt less. Och mest på mig själv. Jag har lurat mig själv till att känna saker som jag verkligen inte alls känner.
Dags att ta tag i det här nu. Kärlek är en kompliserad sak. Kompliserad och förjävlig.

Det jag önskar mig mest av allt är någon att krama och någon som kramar tillbaka om nätterna. Någon som vill ligga bredvid mig när jag sover och bara vänta på att jag ska öppna ögonen igen. Någon som får mig att känna mig speciell. För det är jag, och jag förtjänar att känna mig unik också. Det är inte bara något som jag önskar mig utan det är något som jag behöver också. Jag behöver någon i mitt liv som lyser upp tillvaron med ett leende.
Satan vilken deprimerande blogg jag har...
Enjoy this instead of reading that.

Okej, nu har väldigt många inlägg handlat om olyckan och jag tänker inte lova att det inte kommer fler, för det gör det säkert. Men i alla fall. Jag var nyss på minnesstund för Niclas på Dragonskolan. Det var verkligen hur fint som helst. Tårarna rann och det kändes som att jag grät tills det inte fanns fler tårar. Powerpoint-presentationen som visades var verkligen bland det finaste jag sett! Helt ärligt. Alla som satt runt mig grät under den. Så hjärtskärande men samtidigt så underbar! Mycket beröm till dig som gjort den!

Det känns i alla fall jättebra att ha varit där och verkligen tänkt till. Hört vad alla hade att säga och tänkt på den tid han fanns med oss. Nu ska jag blicka framåt och leva för att hedra Niclas. Han lever alltid kvar inom oss och det är så det ska få fortsätta vara!

Shit. 2 gånger har jag fått höra att Aron dött nu. Snacka om att hjärtat hoppat ur min kropp snabbt de gångerna. Det är fasen i mig inte roligt att leva i den här ovisheten.
Vila i frid Niclas och Linn. Och Aron, du måste kämpa!

Nu ska jag i alla fall göra mig klar för att fara till skolan. Sjuk och så är jag, men det är fan jobbigare att vara hemma än i skolan med tanke på byggarna som är här och springer. Ska skynda mig i duschen nu medan de har lunchrast! Ska även passa på att hämta allt jag kan tänkas behöva från övre våningen. Ha en trevlig dag.

Okej, det var jättefint längst med sandbackavägen igår kväll. Tack My för att du följde med mig. Annars hade jag aldrig gått dit. Det var även uppställt ett litet bord med ett foto och en skrivbok på ett bord tillsammans med ett ljus på skolan. Fint det också. Stämningen var verkligen inte på top kan jag ju försäkra er om. Inte många som var lika glada som de brukar vara. Det kändes.

Nu ska jag bara klaga på min arm. Imorgon är det 1vecka sedan jag tog sprutan med vaccinet mot svininfluensan. Min arm gör fortfarande ont. Jag vill inte använda den mer än nödvändigt. 2 av mina kusiner har dock råkat ut för svininfluensan, så jag är rätt nöjd med att ha tagit sprutan i alla fall.

Nu ska jag platta håret och sedan lägga mig och sova. Imorgon börjar ett nytt äventyr på mimerskolan och vasaskolan. Lär bli intressant att se hur många lektioner jag kommer sent på med tanke på att jag inte hittar.
Ha en trevlig kväll.

Tårarna bara rinner. De tar aldrig slut verkar det som.
2009 är det år som jag helst av allt skulle vilja radera. Ta bort från historien, skriva om, göra om. Jag skulle vilja spola tillbaka till 2008 och hindra allting som hänt, precis som My sa. Ingenting positivt har jag att säga om 2009.

Ikväll ska jag i alla fall till Haga. Se saker för det de är.
Livet är bra orättvist.
9 unga liv, på mindre än 1år. Hur är det möjligt?

No one know what it's like
to feel these feelings

Jag har inga känslor alls just nu. Samtidigt som jag har way to much of them, all at the same time. Jag försöker blockera de känslor som finns och finna de som saknas. Jag vet inte om jag vill känns någonting alls för tillfället. Tankarna som snurrar runt i huvudet gör mig bara mer och mer besviken för varje minut. I don't know were to go from here. Kanske är det dags att leta reda på nya platser att vistas på, träffa nya personer att umgås med och leta reda på nya intressen. Frågan är ju bara hur jag ska lyckas med det då jag är fast i samma gamla mönster?
Jag vet inte vad jag själv gör vissa gånger längre. Jag kommer på mig själv med att göra saker som jag aldrig skulle gjort om jag tänkt efter innan. Och jag älskar känslan av att inte ha kontroll, samtidigt som jag hatar den.